FANTOMENS UPPGÅNG OCH FALL

 
Är du född mellan 1940-1980 och vuxit upp i Sverige, är sannolikheten stor att du kommit i kontakt med seriefiguren Fantomen och har kanske också någon form av uppfattning om densamme. Är du född efter nämnda decennier, minskar denna sannolikhet betydligt.

Fantomen debuterade som dagspresserie i USA 1936 och kom över till Sverige under tidigt 1940-tal där serien publicerades i ett flertal tidningar. Svenska Dagbladet bytte ut den mot en annan serie 1944, men det orsakade läsarstorm, eftersom den vandrade vålnaden blivit så pass populär, så serien fick återvända (dock under namnet Dragos) och publiceras sedan dess alltjämt i SvD. 

 

En serietidning tar form
Den person som kom att ha en avgörande betydelse för Fantomens genomslagskraft i Sverige är förläggaren Lukas Bonnier. 1950 var han i New York för att skaffa tillstånd att publicera Fantomen som serietidning för den svenska marknaden.

För att helt förstå denna manöver behöver man känna till en del om serievärldens historik. Tecknade serier hade publicerats i den amerikanska dagspressen sedan 1800-talets slut och var ett mycket uppskattat inslag i tidningsläsandet hos stora delar av läsekretsen. Serietidningsformatet dök upp på allvar först i slutet av 1930-talet och åtnjöt inte alls samma publika uppskattning, utan betraktades med en hel del skepsis i det amerikanska samhället. Serieskaparna för dagspressen hade status som kändisar i det amerikanska kulturlivet, medan seriemagasinen betraktades som produkter åstadkomna av skrupelfria tillverkare av vulgärt skräp. Lukas Bonniers tanke att transformera en etablerad dagspresserie till serietidning var en annorlunda typ av kvalitativ satsning.  När frågan var uppe i styrelsen för Åhlén & Åkerlunds förlag lär styrelseordföranden tillika Lukas egen far, Tor Bonnier, ha yttrat: 

"Käre son, vår familj har gett det svenska folket en Strindberg, en Heidenstam, en Lagerlöf... och du vill ge dom Fantomen!". 

  
Trots den äldre generationens tvekan blev satsningen lyckad. Första numret av Fantomen kom ut i oktober 1950 och var den första tidning av ett Bonnierförlag som gick med vinst från början. Fantomen var inte den första serietidningen i Sverige (Kalle Anka & C:o startade 1948, Stålmannen kom igång 1949), men det var en av de första som fick en stor spridning och snabbt växte i upplaga och popularitet.

Under 1960-talet ledde bristen på seriematerial till att den svenska tidningen startade licensproduktion på Fantomenserier med eget stall av tecknar- och manusförmågor. Denna inhemska produktion satte fart på allvar under 1970-talet och har i hög grad dominerat svenska läsares bild av serien.

 

Spin-off-effekter
Ett tecken på Fantomenseriens genomslag och ställning som informell kulturkanon i Sverige, är seriefigurens närvaro i andra sammanhang. Här är ett axplock av barnprogram där Fantomen förekom som bifigur: 

 

Klotet (1973)
En produktion med Tage Danielsson och Ulla Danielsson för Skol-TV där olika teman bearbetades i lättsamt format, t ex att vara rädd, könsroller, rättvist/orättvist m m. Ett avsnitt handlade om hjältar och där betonades en tydlig distinktion mellan vardagshjältar och fiktionens hjältar, där de senare betonades vara alldeles för överdrivna och omänskliga till sin karaktär. Programmet avslutades med en filmad sekvens i svartvitt (eftersom Fantomenserien var svarvit) där Ulla blir bortrövad av en apa på Skansen, men räddas av Fantomen. Sedan följer Ulla med Fantomen hem till hans lägenhet och håller honom sällskap under tiden han ska gå och lägga sig och sova, eftersom han tycker det är lite läskigt att vara ensam. Fantomen tar av sig all mundering, kryper ner i sängen med sin nalle och suger på tummen. En övertydlig sensmoral att även hos en hård och tuff person finns ömtålighet och mjuka sidor.
Fantomen spelades här av Ulf G Johnsson, som också spelade poliskonstapel Kling i TV-versionen av Pippi Långstrump.
 
 
Kung Humpe och hans levande trädgård (1977)
Gösta Linderholm med ett gäng barn sjöng sånger och svamlade i en fantasiträdgård med dockfigurer. Ungefär som en svensk version av mupparna, men utan styrka i vare sig manus eller budget. I första avsnittet, när de letar efter trädgården, går de vilse i djungeln och hamnar hos Fantomen istället, men Fantomen pekar ut den rätta färdriktningen så att de kommer rätt.
 
 
Trazan & Banarne (1980)
Eftersom detta program utspelade sig i en djungeltillvaro, förekom rikligt med djungelanknutna stereotyper. T ex framförs visan om Fantomens brallor, där Banarne klär ut sig till seriefiguren ifråga.
 


Du måste förstå att jag älskar Fantomen (1981)
En dramaserie för barn om sjuåringen Toffe som hanterar sina känslor av ensamhet och förlust, genom att låtsas vara stark som Fantomen.

 


Ett annat tecken på figurens genomslagskraft är de varuprodukter som använde honom som kommersiellt dragplåster, t ex Fantomen tablettask och Fantomenläsk. Den sistnämnda minns jag själv som ganska kuslig. En ljusblå och grumlig historia med obehagligt syntetisk godissmak.

Vissa kulturskapare, som ofta tillhörde den första generationens lösare av Fantomentidningen, har också använt figuren som en ingrediens i sitt eget kulturskapande. Jan Håfströms skulptur "Vem är Mr Walker" och Björn Afzelius låt "Morristown" är typexempel på detta.

 


1985 producerades även en scenföreställning; "Äventyrsmusikalen Fantomen" av Peter Falck och Urban Wrethagen. Den regisserades av Karin Falck och spelades på Scalateatern i Stockholm, med bl a Catharina Ahlinder, Kjell Bergqvist, Johannes Brost och Peter Dalle.

 

Nedgång och avtynande
Under 1980-talet gjorde skärmar entre i form av TV-spel och persondatorer i yngre människors fritidstillvaro. Detta kom på sikt att konkurrera ut trycksaker, såsom böcker och tidningar. Under 1990-talet minskade därför försäljningen av serier drastiskt och Bonnier avyttrade sitt serieförlag Semic press till danska Egmont 1997. En storsäljare som Fantomen påverkades givetvis också av att marknaden krympte. De små och medelstora publikationerna krympte och försvann, medan de stora krympte till små. Tidningen hade tryckts i svartvitt alltsedan 1955, men 1991 gick man över till färgtryck. Denna förändring uppskattades dock inte särskilt av tidningens äldre läsare, som var vana vid den svartvita estetiken, men svartvita serier var i allmänhet på utdöende vid denna tid.  Fantomentidningen är en av de få titlarna som överlevde serietidningsdöden och finns alltjämt på marknaden, men frågan är hur länge? 

Som berättelse har Fantomen sin storhetstid bakom sig och jag kan se flera skäl till detta. När serien en gång såg dagens ljus på 1930-talet var världen, samhället och läsekretsen på många sätt annorlunda än idag. Serien byggde i hög grad på exotism, vilket inte är gångbart på samma sätt idag. Längtan efter det okända och drömmen om fjärran länder ser inte likadan ut i en digitaliserad värld, där information om och kontakt med andra delar av världen finns ett knapptryck bort för i stort sett varje unge. Våra dagars ökade postkoloniala medvetenhet gör nog också att det inte riktigt känns så fräscht med mönstret stark-vit-man-styr-upp-förhållanden-hos-primitiva-urpsrungsbefolkningar, vilket är den grundläggande premissen i serier som Tarzan, Djungel-Jim, Fantomen m fl.

Dessutom har Fantomens stagnation varit ett tema under lång tid. Ursprungligen utspelade sig originalserien i en asiatisk miljö med maharadjor, tigrar, asiatiska pirater m m. När tecknaren Wilson McCoy avled hastigt 1961, togs pennan över av Sy Barry som hade en betydligt mer realistisk tecknarstil. Då passade manusförfattaren Lee Falk på att förnya seriens utgångsläge. Miljön gjordes om till att få en tydligare afrikansk prägel, fästmön Diana Palmer började jobba åt FN, landet fick en lokalt vald president och andra moderniseringar. 1970-talets socialrealism gjorde också avtryck i dagspresserien, då Fantomen gick i sportiga civilkläder, grubblade mycket över sig själv och övervägde att lägga av med hela fantomeriet. Sedan kulminerade serien 1977 när Fantomen och Diana gifte sig.  

Därefter föddes två barn och familjen flyttade från dödskallegrottan till ett avancerat trädhus. För många läsare blev detta dödsstöten för serien, när äventyr fick ge plats åt skildringar av familjeliv. Den eskapism och spänning som serien tidigare förmedlat var sig inte riktigt lik, för att uttrycka sig milt. Många populärkulturella skapelser präglas av samma faser som liknar de skeden som inträffar under en människas levnad: ungdom och äventyrslust, medelålder och karriärpeak, ålderdom och tilltagande trötthet. Det som återstår av Fantomenserien idag, är närmast att likna vid palliativ vård eller livsuppehållande åtgärder. 
 

I podcasten "Poddkarusellen" med Mauro Scocco och Plura Jonsson brukar varje avsnitt ha ett fast segment som benämns "veckans 3". Det är en slags tematisk prispall, där saker och företeelser räknas upp på pallplatserna som exempel utifrån en vald rubrik. I avsnitt 10 från 13 april räknar Mauro upp tre saker utifrån rubriken "Saker som åldrats illa". På tredje plats nämns Fantomen:

"En jävla fjant. Han har en trikå på sig med vitt tyg för ögonen. Han har en adjutant som är en liten kerub i halmkjol som heter Guran. Han har en ring som han slår till folk med så att dom ska få ett märke och han bor i en stor grotta som är utformad som en dödskalle. Den känns inte som att den har åldrats bra - Fantomen".

Åtskilliga seriehjältar skulle kunna på liknande sätt kunna kritiseras för sin outfit och sin gimmick, men anledningen till att varken Spindelmannen eller Stålmannen är föremål för kritiken, tror jag hänger ihop med att Fantomen en gång i tiden var jättestor i Sverige, medan övriga trikåhjältar existerade vid sidan om. I takt med att persongalleriet från Marvel och DC också med viss framgång tagit plats i bioutbudet, har dessa hjältar fått aktualitet på nytt och deras mytbildning återupprepas i förnyade former med jämna mellanrum. I USA har Fantomen aldrig varit en särkilt uppmärksammad gestalt, utan en seriefigur bland många andra. Andra superhjältar, som Batman & co, har haft en helt annan ikonisk status, vilket förstärkts av animerade TV-serier, biofilmer, merchandising etc. Samma förhållanden har börjat råda i Sverige, vilket pekar på att Fantomen för all framtid har förlorat sin forna glans. 

I serien florerar många legender runt Fantomen, bl a är han känd som "Mannen som inte kan dö", men kanske vore det dags att en gång för alla låta honom vila i frid?