JULKALENDER- filmkrönika över julfilmer 8

 

DAGENS LUCKA: SÄLLSKAPSRESAN (1980)

Hoppet är tidsmässigt ganska långt mellan gårdagens lucka och dagens. Det hänger ihop med att det inte är så gott om julfilmer på bio under 1960-talet och 1970-talet. Det är årtionden då TV dominerar julutbudet och det är också årtionden då filmskapande, liksom övriga kulturyttringar, inte främst fokuserar på tradition utan snarare på förnyelse. Julfirande är behäftat med traditionsvurm och detta kan vara en faktor till julen inte är så vanligt föremål på vita duken under dessa decennier.

Berättelsen om Stig-Helmer Olsson, den blyge och tafatte morsgrisen, som mot alla odds inte bara dagdrömmer sig bort från decemberkylan - utan faktiskt gör slag i saken att åka på en charterresa till Gran Canaria över julhelgen. Filmen är fortfarande den svenska film som sålt flest biobiljetter (drygt 2 miljoner)

Sannolikheten är hög att du som läser detta har sett filmen. Den visas ofta på olika tv-kanaler och streamingtjänster, inte minst runt jul. Lasse Åberg har en förkärlek för slapstick, även om det i detta fall är i ett ganska nedskruvat tempo.

Ett flertal av replikerna har blivit klassiska fraser bland allmänheten:

  • Jag kan flyga, jag e inte rädd.
  • Hepåre!
  • Pass, pesetas, p-piller och pilletten.
  • Rattarattara!

Detta blev den första i en filmserie som försöker fånga fenomen i svenskars fritidsliv. Längtan, nojor, konflikter och karaktäristiska typer. Parodi eller hyllning? Förmodligen lite av varje.

Bilden av stockholmare som avskyr vintermörkret och flyr från julen, men ändå måste dansa ”Små grodorna” runtecken en julgran i hotellpoolen, fångar något väsentligt i den melankoliska ambivalens som ofta kännetecknar svenskt kynne. Filmen får tre av fem julgranar.

 BETYG: 🎄🎄🎄

Kommentera här: