Högt & lågt

En julfilm i skräckfilmsgenren. Kombinationen jul och skräck är inte så vanlig, men utgör ändå en tacksam kontrastverkan. Oavsett om det är konst, litteratur, musik eller film, handlar skräckteman ofta om att bearbeta det som skrämmer oss. Ofta kan rädslan för det ordinära gå mycket djupare än rädslan för det extraordinära, d v s monster från främmande galaxer är inte skrämmande på samma sätt som att det är något otäckt med huset jag bor i eller att det är något farligt med barnens leksaker. Därför blir det onekligen intressant när en högtid som rymmer starka förväntningar på trevnad, präglas av en underliggande fasa.

Krampus är den tyska benämningen på julbocken. I katolsk sed i Centraleuropa har han varit en djävulslik följeslagare åt Sankt Nikolaus vid firandet den 6 december. Om Sankt Nikolaus var den vänlige gåvogivaren till skötsamma barn, var Krampus den som utdelade bestraffning mot olydiga barn i form av risbastu eller lämnade träkol i julstrumpan 

I denna historia står den dysfunktionella familjen Engel i fokus. De förbereder julfirandet och sonen Max (Emjay Anthony) värnar familjetraditionerna, men de tillresta släktingarnas njugga attityd sabbar julstämningen rejält. Max kusiner stjäl hans brev till tomten och förlöjligar honom genom att hånfullt läsa upp det högt. Max blir rasande och skriker ut sitt hat mot familjen och julen. Senare river han sönder sitt brev till tomten och slänger ut bitarna genom fönstret. Han har tappat sin tro på julen. Därefter råkar staden ut för en svårartad snöstorm som orsakar ett omfattande strömavbrott. När storasystern Beth (Stefania LaVie Owen) går ut för att kolla upp hur hennes pojkvän klarat stormen blir hon jagad av en behornad gestalt. Pojkvännens hus är i ruiner med sprucken skorsten. Runtomkring finns jättelika spår i snön av ett par bockfötter.

Max farmor, som har tyskt ursprung, berättar att varelsen som hemsöker dem är Krampus - en urgammal demon som straffar dem gett upp sin tro på julen eller saboterat julstämningen. En efter en faller familjemedlemmarna offer för Krampus julvrede, tills Max vaknar på juldagsmorgonen och tänker att allt var en mardröm. Slutscenen visar familjens hus inuti en snöglob som Krampus har på en hylla med en massa andra snöglober med hem intuition som han därmed övervakar från sitt underjordiska tillhåll i alperna.

Den moraliska undertonen är tydlig och ansatsen att använda Krampusfiguren för att kasta skugga över julhelgen är en lovvärd ambition. Dock fungerar det inte hela vägen. Det blir tyvärr mer fånigt än skrämmande, vilket är synd. Filmen får två av fem julgranar

BETYG: 🎄 🎄