JULKALENDER- filmkrönika över julfilmer 15

En independentfilm med flera parallellberättelser.
Handlingen kretsar kring en tobaksaffär i Brooklyn. Den utgör navet som de olika karaktärernas livsöden på ett eller annat sätt relaterar till. Bland karaktärerna finns:
Paul Benjamin (William Hurt) - en författare som nyligen blivit änkling. Sorgen är förlamande för honom, vilket leder till att han är nära skrivkramp. Paul blir räddad från att bli överkörd av Rashid. Av tacksamhet tar han in Rashid som inneboende i sitt hem.
Auggie Wren (Harvey Keitel) - ägare av tobaksaffären. Varje morgon i 14 års tid har han fotograferat samma gatuvy utanför affären och satt in bilderna i album. Han möter alla möjliga människor genom butiken och tar in Rashid som hjälpreda i butiken.
Rashid Cole (Harold Perrineau) - en ung man från fattiga förhållanden som råkar komma över 5000$ (ett byte som några rånare tappat). Han försöker därefter spåra upp sin okände far som påstås befinna sig på en bensinmack utanför staden.
Ruby McNutt (Stockard Channing) - en f d flickvän till Auggie som söker upp honom efter 18 år för att be om pengar till sin dotters behandlingsprogram för drogavvänjning. Ruby hävdar att Auggie är fadern, men Auggie är skeptisk. Han betalar ändå.
Cyrus Cole (Forrest Whitaker) - enarmad ägare till en liten förfallen bensinmack. Han anställer Rashid som hjälpreda i renoveringsarbetet med bensinmacken. Så småningom avslöjas att Rashid tror att Cyrus är hans far. Cyrus avvisar då Rashid i vrede. Dock äger en försoning rum senare.
I filmens slutskede skildras hur Paul har fått i uppdrag av New York Times att skriva en julberättelse för publicering 25 december. Paul är tom på idéer, men när han samtalar med Auggie om saken, erbjuder sig Auggie att bjuda på en egenupplevd julberättelse om Paul bjuder på lunch.
Auggie berättar om hur han försöker ta fast en snattare, men snattaren flyr och tappar sin ryggsäck. I ryggsäcken finns adressen till ägaren, så Auggie beger sig dit på juldagen. En blind gammal mormor öppnar och tror att Auggie är hennes barnbarn. Auggie spelar med och de tillbringar juldagen tillsammans och delar på en grillad kyckling och en flaska vin. Senare erfar Auggie att den gamla kvinnan dött, vilket innebär att han blev sällskapet hennes allra sista jul.
Paul köper inte berättelsens autenticitet, men tillstår att det är en bra och användbar julberättelse. Under filmens sluttexter skildras Auggies julberättelse i svartvitt till tonerna av Tom Waits ”Innocent when you dream”.
Filmen är en mycket osentimental skildring av olika levnadsöden. Varje levnadsöde har sin potential och sina sårbarheter, som gestaltas med stor värme. Filmen påminner om den japanska konsten Kintsugi, att laga keramik där skärvorna sammanfogas med hjälp av guld. Varje människoliv är mer eller mindre kantstött och varje människoliv bär i sig potentialen till ett gyllene tillfälle för läkning och försoning. Filmen får fem av fem julgranar.
BETYG: 🎄🎄🎄🎄🎄