Högt & lågt

DAGENS LUCKA: BONEY M: CHRISTMAS ALBUM (1981)

Discomusik blev ett fenomen från mitten till slutet av 1970-talet. I danslokaler på USAs östkust utvecklades en kultur, där partysugna samlades för att dansa nätterna igenom till soul, funk och latinska rytmer. Ur dessa musikgenrer utvecklades ett nytt musikformat med fokus på dansgolvet. De komplexa rytmerna och klangerna från soul/funk strömlinjeformades till ett renodlat format: en stadig regelbunden rytm med fyra raka slag i takten av tydlig bastrumma, sk ”four on the floor”. Till detta adderades en synkoperad basgång, ofta med brutna oktaver. Trummor och bas utgjorde själva brödkakan, medan övriga instrument och klanger var utbytbara pålägg i sammanhanget. Mycket av discoerans musik var producentstyrd. Även om många redan etablerade artister hakade på discotrenden (ABBA, Bee Gees, ELO, Rod Stewart och t o m KISS) var discogrupper som Village People och Boney M mest en offentlig fasad för producentskapad musik.

Discokulturens inslag av extravagans och flamboyans provocerade samtidigt. Motreaktionen blev till slut stark och den 12 juli 1979 gick till historien som ”The day disco died”. Mängder av discofientliga arrangerade ett event i Chicago där tusentals discoskivor eldades upp i ett gigantiskt skivbål. Discokulturen hämtade sig aldrig riktigt från detta och började klinga av när åttiotalet gjorde entré.

 Dagens julalbum är Boney M:s (eller snarare producenten Frank Farians) försök att mjölka marknaden på de sista discoslantarna innan karriären dalat ännu löngre ner i den bråddjupa nerförsbacken. Här finns discoversioner av kända julsånger, vilket kräver sin lyssnare. Discokulturen har alltid haft ett visst stråk av queer inom sig. Dels har det handlat om att den fungerade som en frizon för gaycommunityt i New York och dels att det samlade de generationer som ville få gå sin egen väg utan större hänsyn till föregående generationers ideal och normer. Detta kunde ta sig uttryck i form av en överdådig estetik, ibland avsiktligt cheesy med ironisk glimt i ögat. En lek som utmanar vedertagna föreställningar om vad som är god och dålig smak. Begrepp som ”camp” och ”kitsch” har tydliga beröringspunkter med discokulturen. Jag vet inte vad Georg Friedrich Händel hade tyckt om Boney M:s version av Dotter Sion, men som musikalisk korsbefruktning betraktad, står den utan tvekan i en klass för sig.